Sökhundarnas historia går tillbaka till 1800-talet. Då använde man sig i Alperna, av  St. Bernhardshundar för att söka reda på mänskor som gått vilse, eller som begravts under en lavin. Under första världskriget visade sig  hundar var ypperliga för att hitta sårade i strid. Utgående från dessa episoder började man utveckla skolningen av hundar för personsök. Sökhunden främsta uppgift är att  hitta och markera borttappade eller sårade personer.

Från början lärde man hundarna att ta med något från den skadade (eller döda) upphittade människan. Detta tilläts emellertid inte alltid av den funne, så man fick ändra sig till att plocka upp något i dess närhet, pinne, sten eller dylikt, för att visa sin förare att man hittat någon i området. Så småningom fann man också detta vara ett vanskligt tecken, och så kom tanken att hänga på hunden en egen sak som kunde användas som markering. Det blev början till rullmarkerande hund. I dag kan man välja att utbilda sin hund till att rull- eller skallmarkera.

 I personsöksprovet skall hunden söka , finna och markera de 3 personer som gömt sig inom det utmärkta området. Den person som hunden söker kallas, målman eller figurant. Sökområdets storlek ökar, då hunden kommer upp i en högre klass. I klass 1 är sökområdet 100m x 100 m, och söktiden är 10 min. I klass 2 är sökområdet 100m x 200m och söktiden är 15 min. I klass 3 igen är sökområdet 100m x 300m, och söktiden är 20 min. Områdets mittlinje är utmärkt och föraren går längs med denna och styr hundens sök. Målmännen gömmer sig innan hunden och föraren finns vid mittlinjen. Domaren redogör för föraren var områdesgränserna finns och föraren bör styra hunden till att utföra söket inom det begränsade området. Hunden skall genomsöka området systematiskt genom att röra sig från mittlinjen till områdets gränslinjer och tillbaka. Då hunden får upp vittring av målmannen, skall den lokalisera denne och markera fyndet , antingen genom att skälla, eller genom att med rullen visa att den funnit figuranten. En skällande hund skall stanna i målmannens omedelbara närhet och skälla så att föraren utan besvär hittar till hunden. En rullmarkerande hund tar, då den funnit figuranten,  rullen som hänger fast i halsbandet i munnen och springer så till föraren, som kopplar hunden och uppmanar den att återvända till målmannen. Vid ett sökprov får hunden under inga som helst omständigheter uppträda aggressivt gentemot målmannen , det är inte heller önskvärt att hunden är alltför inställsam, utan hunden skall låta målmannen vara i fred och därtill också låta honom/henne komma ostörd ut ur gömstället. Då målmannen har hittats och kommit fram ur gömstället, återvänder hunden och föraren till samma plats på mittlinjen, varifrån söket utgick och föraren skickar ut hunden på ett nytt sök.

För att kunna träna sök, krävs det att det finns en skolningsgrupp, som samlas för att tillsammans lära ut hundsök. Var och en medlem i gruppen skolar sin egen hund, men fungerar också som målman för de övriga. Under provet bedömer domaren  samarbetet mellan hund och förare och speciellt stor vikt läggs vid hur pass motiverad hunden är att utföra arbetet. Dessutom läggs vikt vid hur hunden markerar målmannen.

  Carmen som sökhund

  Carmen och hennes förare står på sökområdets mittlinjen och gör sig redo för ett sök........

  Carmen har fått upp vittringen av en mänska och hans förare kopplar loss honom, så att han kan ge sig iväg för att söka..........

......den skall våga röra sig i olika typer av terräng och på olika underlag

  Carmen har hittat målmannen och båda två återvänder till mittlinjen.

Under träningen är det viktigt att målmännen skapar ett gott förhållande till hunden. Hunden stannar länge hos målmannen, som antingen leker med den eller ger den godis, beroende på vad hunden uppskattar mera. Det skall , för hunden, kännas roligt att hitta målmannen så därför är massor med belöning viktig när hunden lyckas. Det sporrar den till att gärna söka på nytt och att gärna stanna under en längre tid hos målmannen (den skall vänta tills föraren kommer). Hunden får inte heller bli för ivrig, så att den börjar störa målmannen för att få sin belöning.